Kommer jag alltid att finnas där för dej min kära dotter.? Kommer mitt liv att ta slut.? Kommer den dumma sjukdomen att försvinna från mej.? Vem har svaren.?
Tankarna finns där hela tiden. Dumma tankar, men jag måste. Den har redan tagit en stor del av mitt liv.! Jag hatar dej.!

Ibland önskar jag verkligen att jag fick en depression, att jag fick tabletter att knapra.! Hur kan mitt psyke vara så starkt.? Hur mycket mer krävs det innan jag bryter ihop?? Under drygt 5 år har jag klarat och orkat mer än en psykiatriker skulle klara av. Så känns det iaf. Vart ifrån kommer styrkan.?

Jag önskar att fler förstod..

<3